onsdag 29 maj 2013

Man måste börja nånstans...

Senaste veckorna har jag börjat utmana mig själv genom att försöka tänka mer på miljön. Det hela började nog när vi röjde ur ladan och körde bort en massa skräp till återbruket. Jag får en bra känsla i kroppen av att återvinna. Men nästa steg borde väl vara att inte konsumera så mycket? Och att konsumera "rätt"?
Därför försöker jag nu bara köpa ekologisk mat i affären. Senaste besöket gick mycket bra - allt var ekologiskt (utom trädgårdstidiningen som fick följa med hem). Det var några grejer som jag fick avstå - helt enkelt för att det inte fanns ett ekologiskt alternativ. Men det är inte hela världen. Så nu har jag stiftat bekantskap med ekologisk, rättvisemärkt chokladdryck. Den var helt okej och jag kan nog vänja mig. Visst, det blir dyrare. Men just nu känns det värt att betala extra för att slippa belasta kroppen med onödiga bekämpningsmedel och att, så gott det går, ta hand om naturen bättre (många bäckar små). Om vi sen faktiskt äter upp den mat vi köper också (och inte kastar bort) så är saken biff! 

Så här på sommaren drömmer jag om stora skördar och att kunna lagra frukt och grönsaker över vintern. Det finns flera saker som sätter käppar i hjulet där:

1. Det mest uppenbara problemet är hönsen. Nu har jag sått nya frön i köksträdgården (för tredje gången) och inser att det här inte fungerar bra alls. Jag har provat lägga kompostgaller över pallkragarna och hoppas att de åtminstone inte ska kunna gräva runt så mycket.

2. Ett annat problem är att jag är dålig på att vattna. Så är det bara. I början av säsongen sköter jag mig ganska bra - då är ju allt så roligt! - men senare på sommaren hamnar jag i nån sorts likgiltig slöhet. Förra året införskaffades vattenspridaren. I år har jag planer på automatisk bevattning i växthuset. 

3. Ett tredje problem är att vår jordkällare helt klart är ur funktion. Dels för att dörren är helt trasig, dels för att jordkällarens tak just nu stöttas upp av nån sorts stålställning - vi misstänker att det kanske ramlar in annars. Ingen av oss vågar gå in och undersöka saken närmare. 

4. Kanske viktigast av allt - tiden räcker inte till för några större projekt i köksträdgården. Det skulle vara fantastiskt att hinna ta tillvara på allt som växer där. Koka sylt, saft, frysa in... Och inte gör jag det lättare för mig genom att skaffa kaniner som ska pysslas om heller! Visserligen skulle jag ju kunna försöka föda upp kaniner för köttets skull (jag gillar det konceptet), men då måste vi nog få hjälp med själva slakten (blödig som jag är). 

Men som sagt, man måste börja någonstans... 

4 kommentarer:

  1. Vi kan hjälpa dig slakta kaniner och höns. =)

    SvaraRadera
  2. Är det ett löfte?? Gäller det tuppar också? ;-)

    SvaraRadera
  3. Självklart! Tuppar är lika lätta det =)
    Våtplockar dock helst - så jobbigt att torrplocka.

    SvaraRadera
  4. Hjärtat, om du vill så får vi väl samslakta...

    Och automatisk vattning är ju som bekant min smala lycka... Kan rekommenderas!

    SvaraRadera