Nya kaniner

Jag tänkte ta tillfället i akt och presentera våra nya kaninflickor av rasen rex. Gissa om jag var nervös när nykomlingarna skulle släppas ihop med Iris (med förra sällskapskaninen gick det ju inte så bra - Iris blev påpucklad). Första kvällen fick rexflickorna gömma sig för Iris som jagade efter. Men inte ett hårstrå kröktes på någon kanin! Morgonen efter hade de blivit kompisar och åt glatt ur samma matskål - jag kunde pusta ut. Det hade känts så tråkigt om jag inte hade kunnat ha dem tillsammans. Nu återstår bara att fundera ut om det ska få bli några kaninungar i framtiden - i så fall måste jag se mig om efter en lämplig hane också...

Bellis

Malva

Iris verkar nöjd över sina nya kompisar.

På spanaruppdrag

Maskrossirap och hysteri i hönsgården

Jag har läst på olika ställen om maskrossirap och igår tänkte jag att jag skulle prova.Medan jag gick runt i trädgården och samlade in maskrosblommor kom grannen förbi med en bekännelse. De hade nyss hämtat en besökande pudel i vårt hönshus och nu ville de kolla att hönsen var oskadda. Det här med att ha hönsen lösa i trädgården innebär naturligtvis en ökad risk för rovdjursattacker - men jag hade nog snarare trott på räven eller duvhöken än en pudel...

När vi kom fram till köksträdgården fanns inga höns i sikte. Efter en stund hittade jag tre hönor som gömde sig under fläderbusken. Ytterligare ett litet gäng hade samlats bakom växthuset. Agdas grupp hade tagit sin tillflykt norrut mot baksidan och fårhagen. En höna fattades - bruna Rut. Jag fick ont i magen av att tänka på vad som kanske hade hänt. Stackars Rut som överlevde med blotta förskräckelsen (och fjädersliten rygg) förra året när Ugglans hund sprang rätt in i hönsens hage! Jag undrade om hon nu låg död, eller ännu värre, skadad någonstans. Vi letade en bra stund utan resultat. Jag tröstade mig med att vi åtminstone inte såg några bruna fjädrar på marken - så förhoppningsvis hade hon bara blivit rädd och gömt sig. De andra hönsen återgick så sakteliga till sina bestyr. 

Till slut gav jag upp och fortsatte med maskrosplockandet. En stund senare kom Henke springande med glad min: "Rut is back!" Hon hade tydligen helt plötsligt dykt upp och anslutit sig till gruppen som om inget hade hänt och traskade nu runt i köksträdgården med sin guppande bruna hönsrumpa. Vi var mycket lättade och föll i skratt. Elliot uppfattade snabbt den muntra stämningen och var inte sen att hänga på. Han hämtade sin bästa fotboll och kom springande med den - rakt in bland hönsen. Om man någon gång talar om att överreagera så är det precis vad hönsen gjorde i den stunden. Med ett unisont skri skingrades hönsen och spriddes för vinden. Aldrig har Agda sprungit så snabbt, med sina mamelucker fladdrandes över gräset!! Vi skrattade gott (dubbelvikta), även om det nog var lite synd om hönsen också...

Hönsens gömställe

När väl lugnet var återställt återgick jag till att göra maskrossirap. Maskrosblommorna sköljdes (hur många skalbaggar kan det finnas egentligen?) och sen hällde jag dem i en kastrull och hällde på vatten så att det precis täckte. Efter att ha kokat allt i ca 15 min silade jag bort maskrosorna (och de stackars skalbaggarna). Sen kom jag på att jag nog borde haft i citronen för längesen (blir lite svårt när man läser flera recept samtidigt). Så jag rev i citronskal och pressade ner saften från en hel (ekologisk!) citron och kokade alltihop igen i ett par minuter. Ny silning på det. Nu hade jag fått ca 1,5 l brungul (ganska illaluktande) vätska som skulle kokas med dubbelt så mycket strösocker (här skiljde sig recepten åt - vissa förordade syltsocker, andra råsocker men jag gjorde det lätt för mig och tog vanligt strösocker). Eftersom det skulle ta ganska lång tid att koka (ett par timmar åtminstone) så satte jag igång med att röja i köket samtidigt. Big misstake!! Det är en dålig idé att vända ryggen åt kokande maskrossirap, för när det väl kokar över så går det väldigt snabbt (som mjölk ungefär)! Genom åren har jag lärt mig att kokande socker är hett och farligt så det tog en stund innan jag fick ordning på grytan. Att stänga av hällen hjälpte föga så jag fick slita åt mig ett redskap och skjuta undan kastrullen från plattan. Vid det laget hade jag maskrossirap över hela hällen, i båda kastrullådorna och i en stor pöl på golvet. Nu var det inte lika roligt att göra maskrossirap längre. 

Efter att ha torkat, sprayat, torkat, sprayat, skurat och donat i säkert en timme kunde jag fortsätta med koket, den här gången på lägre temperatur. Då hade jag hela diskhon full med kladdiga kökshanddukar och bunkar, diskmaskinen var redan i full gång, så det vara bara att sätta och diska. Döm om min förvåning när kastrullen kokar över en andra gång (trots lägre temperatur)! Bara att städa en gång till. 

Flera timmar senare hade jag i alla fall några burkar med den gyllene vätskan. Riktigt god till och med! 

Men jag tror inte jag ska göra maskrossirap nån mer gång...

Man måste börja nånstans...

Senaste veckorna har jag börjat utmana mig själv genom att försöka tänka mer på miljön. Det hela började nog när vi röjde ur ladan och körde bort en massa skräp till återbruket. Jag får en bra känsla i kroppen av att återvinna. Men nästa steg borde väl vara att inte konsumera så mycket? Och att konsumera "rätt"?

Därför försöker jag nu bara köpa ekologisk mat i affären. Senaste besöket gick mycket bra - allt var ekologiskt (utom trädgårdstidiningen som fick följa med hem). Det var några grejer som jag fick avstå - helt enkelt för att det inte fanns ett ekologiskt alternativ. Men det är inte hela världen. Så nu har jag stiftat bekantskap med ekologisk, rättvisemärkt chokladdryck. Den var helt okej och jag kan nog vänja mig. Visst, det blir dyrare. Men just nu känns det värt att betala extra för att slippa belasta kroppen med onödiga bekämpningsmedel och att, så gott det går, ta hand om naturen bättre (många bäckar små). Om vi sen faktiskt äter upp den mat vi köper också (och inte kastar bort) så är saken biff! 

Så här på sommaren drömmer jag om stora skördar och att kunna lagra frukt och grönsaker över vintern. Det finns flera saker som sätter käppar i hjulet där:

1. Det mest uppenbara problemet är hönsen. Nu har jag sått nya frön i köksträdgården (för tredje gången) och inser att det här inte fungerar bra alls. Jag har provat lägga kompostgaller över pallkragarna och hoppas att de åtminstone inte ska kunna gräva runt så mycket.

2. Ett annat problem är att jag är dålig på att vattna. Så är det bara. I början av säsongen sköter jag mig ganska bra - då är ju allt så roligt! - men senare på sommaren hamnar jag i nån sorts likgiltig slöhet. Förra året införskaffades vattenspridaren. I år har jag planer på automatisk bevattning i växthuset. 

3. Ett tredje problem är att vår jordkällare helt klart är ur funktion. Dels för att dörren är helt trasig, dels för att jordkällarens tak just nu stöttas upp av nån sorts stålställning - vi misstänker att det kanske ramlar in annars. Ingen av oss vågar gå in och undersöka saken närmare. 

4. Kanske viktigast av allt - tiden räcker inte till för några större projekt i köksträdgården. Det skulle vara fantastiskt att hinna ta tillvara på allt som växer där. Koka sylt, saft, frysa in... Och inte gör jag det lättare för mig genom att skaffa kaniner som ska pysslas om heller! Visserligen skulle jag ju kunna försöka föda upp kaniner för köttets skull (jag gillar det konceptet), men då måste vi nog få hjälp med själva slakten (blödig som jag är). 

Men som sagt, man måste börja någonstans... 

Inferno

Ägnar just nu lite tid åt att läsa Dan Browns nya bok Inferno.

Har kommit halvvägs och tycker hittills att den är riktigt bra. Det är extra roligt att den utspelar sig i Florens, eftersom det var där vi förlovade oss för fem år sedan. Jag blir lite sugen på att åka tillbaka och se allt med lite nya ögon - alla vackra byggnader, all historia!

Här är några bilder med anknytning till boken (lånade från internet): 

Boticellis La Mappa

Dantes dödsmask

De femhundras sal

"Paradisets port"

Vasarikorridoren

Kaninhuset invigt!

Igår hämtade jag hem lilla Iris! En ljuvlig liten viltgul fransk vädurshona. Idag fick vi hem "sällskapsdamen" Diza som är 3 år gammal och kommer från vänner till familjen som inte kunde ha henne kvar. Än så länge är Diza lite sträng mot lilla Iris - vi hoppas att det går över och att de blir kompisar så småningom.

Lilla Iris

Iris gillar att sitta i fönstret

Iris gör sig lång - Diza är respektingivande

Tidigare i veckan tog jag tag i det dåliga samvetet och lät tomaterna flytta ut i växthuset! Med sig som sällskap fick de gurkor, chili och fuchsior. Det där med avhärdning blev inte gjort i år (heller) utan jag hoppas att de kan återhämta sig från chocken så småningom. Lite skydd från solen får de trots allt av spetsgardinerna.
Pumpor och squash har även de blivit utsparkade med huvudet före, till pallkragarna. I år odlar jag fikonbladspumpa och jättepumpa, Baby Round, Yellow Crookneck, Marina di Chioggia och Early White Bush Scalloped. Jag bestämde mig för att det nog är tillräckligt varmt i jorden nu också och satte bondbönor (Red Epicure och Giant Exhibition Longpod) samt vanliga bönor (gröna, vax, purpur och borlotto). Bönorna har fått stöd att klättra på i år (för första gången) men sockerärtorna får nog klara sig själva.

Hönsens bästa badställe

Lillhöna gör sig ren och fin

Systrarna Siv och Rut håller ihop (Rut är fortfarande skallig efter ruggningen)

Agda inspekterar planteringarna 

Växthuset är vårfixat

Tomaterna bor i lerkrukor

Köksträdgården

Tillfällig svacka

Jag är dålig på att vara sjuk. Kanske för att jag nästan aldrig är sjuk. Bara att först inse att det är dags att bädda ner mig och vila kan ta lite tid - så jag åkte till jobbet igår och trodde att det skulle gå bra. Det gick det inte. Idag är jag hemma och knaprar piller. Har suttit en stund ute i köksträdgården, i solen, och tittat på hönsen. Tänkte att det om något borde man väl bli frisk av? Ända tills en tuppj*kel kallade på resten av armén och mycket målmedvetet bestämde sig för att käka upp alla mina jordgubbsplantor. Helt utan förvarning - och snabbt gick det! Då gick jag in igen - bättre att inte veta vad de pysslar med där ute.

Under eftermiddagen har jag slappat på soffan och tittat på Miss Marple. Massor med nya idéer surrar i det ömma huvudet. Jag skulle vilja lära mig sticka (gå på syjunta), starta bokklubb (Agatha Christie-bokklubben - naturligtvis ska alla böcker läsas i kronologisk ordning), måla akvarell, laga dörren till hönshuset (tänkte måla den ockragul)...

Här kommer en bild på hur kaningården ser ut just nu. Det är färdignätat och nu saknas bara haspar till grindarna och lite mer strömaterial innan det är helt färdigt!

En dag i köksträdgården

Årets grönsaksskörd är redan hotad! Hönsen spatserar runt i köksträdgården som om de ägde hela stället! Agda har varit med och sått frön idag så nu vet hon var det finns gottis någonstans! Hon blev mycket förolämpad när jag försökte mota bort henne från landen. Silkisarna sysselsatte sig med att gräva upp pionrabatten under tiden... Kanske dags att bygga hönsgård?
Men jag måste erkänna att det är väldigt mysigt när hönsen får gå precis vart de vill också. Om jag har riktig tur kanske de även äter upp lite ogräs?

Jag har nu sått morötter (mix med blandade färger från Åke Truedsson, Amsterdam Forcing 3, Nantes 2) och satt lök (gul, röd, silver). Det blev två pallkragar fulla och jag satte lök och morötter i varannan rad för att det ska bli lite roligare att titta på. Har också för mig att löken kanske hjälper till att skrämma bort morotsflugorna. 
När det gäller rädisor så körde jag med två gamla trotjänare: Köbenhavns Torve och Rapid Red. Jag tycker att Rapid Red brukar bli lite starkare/kryddigare, men båda är mycket goda och växer bra. Förra året provade jag en blå sort men den blev alldeles trådig och träig tyvärr. Vet inte om det berodde på mig, jorden eller om sorten är lite svår?

I rädise-lådan satte jag även några solrosor (Teddy Bear). Jag tänker att rädisorna växer mycket snabbare (förhoppningsvis) och att jag har hunnit skörda dem innan solrosorna vuxit till sig. 

Jag provade sätta vitlöksklyftor också, för första gången. Ska försöka knyta en fin fläta och hänga den i skafferiet över vintern om det blir några vitlökar. Tänk om det blir så många att vi inte behöver köpa någon vitlök alls på ett helt år? 

För övrigt blev det lite dill och persilja, rödbetor (polka, gul och vanlig Crosbys Egyptian), sallad (vit mangold, ruccola, Frisée d'Amerique, Lollo Rossa, Patienta). Jag har också sått lite frön i zinkbaljan vid pallkragarna, nere vid växthuset. Där hoppas jag att det nu så småningom ska bli en trevlig liten plantering med Teddy Baer, krasse, brudslöja (nån rosa sort) och dahlia. 

Jag önskar att vi kunde använda vår jordkällare! Nån gång måste vi nog ta tag i att försöka renovera den. Dörren behöver bytas eftersom den är helt trasig, taket håller på att rasa in (antar vi, eftersom det står nån sorts ställning där nu som verkar hålla upp det hela).

Men i framtiden så! Då skulle jag kunna övervintra fullt med syltburkar, saft, mos, potatis, morötter och äpplen! Det skulle vara fantastiskt! Just nu får vi alltid frysa sylt och saft och det blir riktigt trångt i frysen. 

På kaninfronten händer det grejer! Jag har tingat en liten fransk vädurshona som vi får hämta hem om ett par veckor! Jag letar också efter en kompis till henne. Boxarna i ladan börjar ta form - i morgon ska jag sätta nät och sen är det klart, så när som haspar till dörrarna! Sen är det dags att bygga utehage!

Nu blommar scillorna!

Snart blir det grönsaker!!

Elliot tycker att foderautomaten beter sig
mycket märkligt nu när den är upphängd.

Agda - trött efter allt trädgårdsfix.

Smider planer!

Vilken fantastisk dag!
Har varit ute hela dagen och pysslat, funderat, spånat, städat och donat.

Växthuset har fått lite ny linoljefärg på sig på valda ställen - snart kanske jag vågar flytta ut tomatplantorna? Hönsen höll mig sällskap intill växthuset. De har hittat ett nytt ställe med gamla torra löv som de kan kraffsa runt i. Det är så roligt att höra hur de kluckar och kvittrar. Ibland låter de riktigt nöjda - kanske för att de hittat någon god mask?
Tyvärr upptäckte jag att färgen på växthustaket har släppt ganska mycket så jag tror att hela växthuset ska målas om helt på utsidan i år. Tur att det är roligt att måla.

Henke släpade ut utemöblerna från ladan och fixade våffellunch ute i solen (och blåsten).

På eftermiddagen rensade jag ut en massa bråte som stått längst in i vedboden. Jag har fått en idé som jag inte kan släppa - nu tänker jag på det dygnet runt. Det här utrymmet skulle passa bra för lite kaniner!  Men jag har lovat H att vi ska tänka lite på saken först, så det blir nog inte av förrän senare i sommar... Det är bra att han bromsar mig - annars kanske vi nog ha väldigt många djur. Men det är väl aldrig fel att vara förberedd - eller hur?
För att ljusa upp lite så målade jag en vit "fondvägg". Med en ny taklampa (och en utelampa) så kanske det finns en chans att jag ska våga mig in där även på kvällarna när det är mörkt ute. Nu saknas bara väggar till en box och sen är det klart för inflyttning! Nu håller jag på och klurar på vart det kan passa med en utehage också. Just nu lutar det åt plätten bakom växthuset.

Vedboden (nästan före)

Vedboden (efter)

Fondvägg i vedboden (efter första strykningen)

Natalie

Mrs Quilter

Rococo

Ibland är bladen det finaste på pelargonen!

Hundtandliljan har också vackra blad!

Pelargoner i köksfönstret

Rabarbern är på gång!