Att leva bland flyttkartonger

I ett svagt ögonblick för några dagar sedan inföll jag i någon sorts "pack-längtan". Jag har tidigare försökt behärska mig och inte börja packa för långt i förväg men nu bar det iväg till IKEA och ett gäng flyttkartonger inhandlades och packades fulla med diverse saker. Problemet är bara att de är så himla fula och i vår 2:a finns ingenstans att ställa dem så att de inte syns (om man bortser från det redan överfulla förrådet förstås). Så nu har vi flyttkartonger överallt och grejer som ligger i olika högar typ sparas, kanske kastas, sorteras, säljas. De flesta högarna är Henkes. Jag har till sist kapitulerat och givit honom en låda som kallas Henkes prylar till förrådet (men i mitt huvud heter den Henkes helt onödiga prylar som borde kastas men som iaf aldrig får komma över tröskeln i nya huset). Tyvärr har han nu upptäckt att jag själv har ungefär 7 liknande lådor (typ minnen från barndomen, söta saker som är helt onödiga men som jag inte har hjärta att göra mig av med trots att jag borde). Det blir fullt i ladan!


Jag har fortfarande inte lyckats klura ut hur jag ska kunna förvara alla mina 56 (eller var det 54?) Jan van Haasteren-pussel utan att de tar för mycket plats inomhus eller blir förstörda ute i det oisolerade uthuset.

Idag har jag börjat skola in hundarna på jobbet, för när vi flyttar hinner jag inte längre hem på lunchen för att gå ut med dem. De var med på kirurg-kontoret på eftermiddagen och Samper var lugn och nöjd med sina tuggben (han åt Elliots också) medan Elliot var lite kinkig och uffig. Det blir nog bra så småningom, bara de får lite tid på sig.

Nedräkningen fortskrider - nu endast 39 dagar till inflyttning i huset!


Förra veckan gjorde jag rönnbärsgelé. Jag har aldrig smakat sånt så jag vet inte om det ens är gott men min plan är att ha den till min framtida söndagsstek (rostbiff med Yorkshirepudding) - som jag heller aldrig har smakat. Den maträtten har jag läst att James Herriot nästan missade en söndag då han fastnade ute på en gård, i väntan på att bonde-familjen han lovat att skjutsa till stan skulle äta klart.